Låtsasyrket tolk

Jag har inte arbetat som tolk särskilt länge, men trots detta har jag flertalet gånger fått höra av tolkanvändare (handläggaren) "Och vad gör du annars då?"

Ja, vad gör jag annars? Vaddå annars? Jag arbetar ju som tolk!?

Nu har jag ju min uppsats att skriva (som det för tillfället går ganska dåligt med), jag har min kurs i Juridik för tolkar och översättare samt en delkurs som behandlar Lusoafrikansk realia. Så nog har jag att göra. Men vad som stör mig enormt är alltså att de menar att förutom att tolka, vad arbetar jag med då, som att man inte skulle kunna vara tolk på heltid? När jag sagt att jag också studerar så undrar de vad jag ska bli? Lärare kanske?
Jag undrar lite hur folk tänker, anses inte tolk vara ett riktigt yrke?

- Nej alltså jag är utbildad tolk och det är mitt arbete.
- Men var har du lärt dig portugisiska då?
- Ja min pappa kommer från Portugal så...
- Jaså med modersmjölken.
- Nja, det är ganska många termer man måste läsa på för att kunna vara tolk.
- Jaha, är det? Men det är så kul med språk. Jätteroligt. Verkligen. Bra att kunna flera språk. Vad var det nu du gjorde annars då?

Så tolk är alltså inget riktigt jobb? Det är ett låtsasjobb som vem som helst kan bli. Ja om man kan två språk vill säga. Och tänk så bra om man får med sig båda språken hemifrån, då bara kan man ju allt! För jag minns ju själv hur min pappa hela tiden pratade om saker som laga kraft, anläggningsboende, fotrotsben, inhägnad betesmark, ballongsprängning, förvaltningsprocesslagen och liknande ord. Språken bara kom flygande till mig, jag behövde förstås inte göra någonting alls. Eller vad tror folk?

Och så är det sååååå roligt med språk, men det är förstås inget man kan jobba med. På riktigt alltså. Ja i alla fall inte det talade språket.

Ja talet, den form av språket vi använder mest, kanske den mest underskattade delen av språket. Det är ändå lite förvånande att folk tänker så här. Att ett tolkat samtal inte skulle behöva förberedelse och kunskap. Det krävs enormt mycket mer att tolka än vad man kan föreställa sig och inte heller alla tolkar behärskar det eller ens förstår vad som krävs. Självklart kräver det förberedelse inför ett tolkat samtal. Framförallt i form av realiakunskaper, kan man inte ämnet är det i princip omöjligt att göra en bra tolkning.

Man måste förstå det man tolkar annars är risken väldigt stor att man gör feltolkningar. Sedan tillkommer hela biten med terminologin. Väldigt få, om ens någon fungerar som någon slags levande ordböcker. Vi är människor, vi glömmer. Man måste ansvara för att ha med sig korrekta ordböcker och definitioner av termer och begrepp. Ett arbete man ständigt är sysselsatt med. Man bör också kunna större delen av dessa ord utan till, vilket kräver mycket träning och en bra minneskapacitet.

Förutom den språkliga delen måste tolken också veta hur man beter sig i sociala sammanhang, i samspelet med andra människor. Man blir en slags verklighetens skådespelare. Enkelt uttryckt, tolken måste behärska vissa kunskaper för att kunna fungera bra. Att vara en professionell tolk är inget låtsasyrke.

Det är märkligt att man i dagens Sverige inte tänker att tolk är ett riktigt yrke. Däremot verkar det gå hemskt bra att vara coach av alla möjliga slag. Livscoach, träningscoach, mental coach, arbetscoach, skolcoach, kostcoach och vad det nu mer finns för benämningar. Men tolk det anses inte som ett riktigt yrke.
Jag lär väl få skaffa mig ett riktigt yrke snart. Språkcoach kanske vore nåt?